Jag mår dåligt över att se dig ligga och tänka på saker jag har gjort som gör dig förvirrad. Jag hatar att inte kunna säga att jag tkr om dig lika mkt som jag gjorde förut. Jag hatar att inte kunna veta vad jag egentligen vill och vad jag egentligen känner. Men allt har förändrats även om det bara är jag som känner det. Du rev ngt som jag har jobbat så länge med att bygga upp. Jag kände mig trygg hos dig tryggare än jag någonsin varit förut... Men jag kan inte känna de längre... Jag vill känna så igen men jag vet inte var jag ska hitta de...
Fint skrivet <3